for my birthday
2026-08-19
Nona had helped arrange an amazing suite on the 24th floor of a hotel where she sometimes works
She stopped by on her way home from work to leave this letter ... but we got her to read it for us!!
Pappa,
När jag skulle fundera på vad jag skulle säga till dig idag så tänkte jag att det är ganska svårt att sammanfatta 80 år av en människas liv på några minuter. För du har faktiskt levt många liv under de här 80 åren. Det är också svårt att skriva ett tal till en talare som du.
Du har flyttat, börjat om, hittat kärleken, förlorat, hittat nya vägar och gått vilse ibland. Och jag tror att det är just det som jag tycker är så fint med ditt liv. För du har aldrig slutat försöka hitta rätt. Du har alltid strävat efter att bli en bättre människa.
Det kan låta som en ganska självklar ambition. Jag tror att de flesta skulle säga att de vill vara goda människor. Men under mina 26 år har jag förstått att det faktiskt är ganska sällsynt att se någon verkligen försöka leva efter det. Och det betyder inte att du alltid har valt rätt väg.
Ibland har du trott att en väg varit den rätta, bara för att senare förstå att den inte var det. Men det jag beundrar hos dig är att du aldrig har varit rädd för att vända. Du har reflekterat. Du har tänkt om. Du har försökt förstå och sedan har du påbörjat en ny väg.
Du har aldrig vikt undan blicken från människor som du kanske känt att du har sårat eller svikit. Du har letat upp dem. Du har sökt kontakt. Du har försökt göra rätt, även när det varit obekvämt. Och du har heller aldrig vikt undan blicken från människor som haft det svårt.
När jag var liten brukade du ta med mig när du hämtade människor som var hemlösa och körde dem till stugor där de kunde få sova. Och jag tänkte inte särskilt mycket på det då. Jag tänkte att det var så vuxna gjorde. Att om man såg någon som hade det svårt så hjälpte man till.
Det var först när jag blev äldre som jag förstod att det där faktiskt inte alls är så självklart. Att det är ganska ovanligt. Och det är något jag är oerhört stolt över med dig. För du har lärt mig att inte vika undan blicken. Att se människan framför sig. Att förstå att den där personen som har hamnat fel, som är på flykt, som har förlorat allt eller som bara råkar ha haft betydligt sämre förutsättningar än jag själv, den personen är egentligen inte är så olik mig. Det kunde lika gärna ha varit jag. Det kunde lika gärna ha varit du. Och jag tror att det är just där din empati kommer ifrån. Du ser människan.
Jag minns en gång när vi pratade om flyktingkrisen. Jag kommer fortfarande ihåg att en tår föll ner för din kind. Och det är inte något jag ser särskilt ofta. Men tanken på alla människor som befann sig i nöd, på barn som drunknade, på föräldrar som tvingades se sina barn lida, det tog sig rakt in i dig. Du kunde inte bara stänga av. Och jag tror att det är både en gåva och en förbannelse att känna så mycket.
För den som verkligen bryr sig kan också göra sig själv illa genom att bry sig. Men jag hoppas att du aldrig förlorar den sidan av dig. För världen behöver människor som ser. Människor som känner. Människor som inte bara tänker: "Vad har det här med mig att göra?” Utan som tänker: "Vad kan jag göra?” Och pappa, jag tror att det är en av de största sakerna du har gett mig.
Du har lärt mig något om vilken sorts människa jag vill vara. En människa som hjälper när hon kan. En människa som säger förlåt när hon gjort fel. En människa som vågar tänka om. En människa som inte viker undan blicken när någon annan behöver hjälp. Och det är kanske det finaste arv en pappa kan ge sitt barn.
Du har också alltid haft en otrolig värme omkring dig. Alla som träffat dig minns dig. Ditt skratt går liksom inte att missa. Det känns ända in i kroppen. Och du har ett sätt att lyssna på människor som är väldigt ovanligt. När någon pratar med dig så känns det som att du faktiskt är där. Du lyssnar på riktigt. Jag tror att det är därför människor tycker så mycket om dig. Och därför tycker jag att alla som någon gång har fått träffa dig faktiskt är lyckligt lottade.
Jag har också tänkt mycket på hur du alltid har funnits där för mig rent konkret. När jag växte upp körde du mig överallt. Du skjutsade, hämtade, väntade och ställde upp. Och den senaste sommaren har jag fått känna hur fint det är att för en gångs skull kunna göra lite av samma sak för dig. Att få köra dig. Att få hjälpa dig. Att få ge tillbaka lite av allt det du har gett mig. Och jag vill egentligen ge dig allt. Och lite till.
För jag tycker att du förtjänar världen. Men om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det finaste jag kan ge dig redan finns här. Det är allt det du har lagt ner i mig. Allt jag har fått av dig och allt jag fortfarande försöker lära mig av dig. Så när jag tittar på dig idag, 80 år gammal, så ser jag inte en perfekt människa.
Jag ser något mycket finare. Jag ser en människa som hela sitt liv har försökt. Som har gått sin egen väg, även när den varit svår att se. Som har gått vilse och hittat ut. Som har gjort fel och försökt göra rätt. Som har älskat så väldigt mycket. Som har brytt sig väldigt mycket. Och som har lämnat någonting efter sig i människorna omkring sig. Och framför allt i mig.
Så grattis på 80-årsdagen, pappa. Jag är så otroligt stolt över att få vara din dotter. Och jag hoppas att jag under mitt liv kan bli åtminstone lite mer som den människa du alltid har försökt att bli.
Jag vill avsluta med en låt som jag tycker säger något.
“You’ve Got to Stand for Something” av Aaron Tippin handlar om något som jag tycker sammanfattar mycket av det du har lärt mig. Att stå upp för det man tror på. Att göra det som är rätt, även när det inte är det enklaste. Att behandla människor med respekt och att inte vända ryggen åt någon som behöver en.
För mig handlar den därför inte bara om moral eller om att ha starka värderingar. Den handlar om att någon har visat mig, genom sitt sätt att vara, vad det faktiskt innebär att vara en bra människa. Och om det är någonting jag hoppas att jag har fått med mig från dig, så är det just det. Att ha en kompass. Att våga stå för det man tror på. Och framför allt, att aldrig glömma människan bakom allt annat.
För även om jag aldrig kommer kunna sammanfatta allt du har varit eller allt du har gjort, så vet jag en sak: Du har varit en av de viktigaste människorna i mitt liv. Och en väldigt stor del av den jag är kommer alltid att komma från dig.
Grattis på 80-årsdagen, pappa!
English translation
Dad,
When I was thinking about what I wanted to say to you today, I realised that it is quite difficult to sum up 80 years of a person’s life in just a few minutes. Because you have, in fact, lived many lives during those 80 years. It is also difficult to write a speech for a speaker like you.
You have moved, started over, found love, experienced loss, discovered new paths and, at times, lost your way. And I think that is precisely what I find so beautiful about your life. You have never stopped trying to find the right path. You have always strived to become a better person.
That may sound like a fairly obvious ambition. I think most people would say that they want to be good people. But during my 26 years, I have come to understand that it is actually quite rare to see someone genuinely trying to live by that ideal. And that does not mean you have always chosen the right path.
Sometimes you have believed that a particular path was the right one, only to realise later that it was not. But what I admire about you is that you have never been afraid to turn around. You have reflected. You have reconsidered. You have tried to understand, and then you have set out on a new path.
You have never looked away from people you may have felt you had hurt or let down. You have sought them out. You have reached out to them. You have tried to make things right, even when it was uncomfortable. And you have never looked away from people who were struggling, either.
When I was little, you used to take me with you when you picked up people who were homeless and drove them to cabins where they could sleep. I did not think much about it at the time. I simply thought that was what adults did—that if you saw someone who was struggling, you helped them.
It was only when I grew older that I understood that this was not something to be taken for granted at all. In fact, it is quite unusual. And it is something about you that makes me incredibly proud.
You have taught me not to look away. To see the person in front of me. To understand that the person who has taken a wrong turn, who is fleeing, who has lost everything, or who simply happened to have far fewer opportunities than I did, is really not so different from me. It could just as easily have been me. It could just as easily have been you.
And I think that is where your empathy comes from. You see the person.
I remember one occasion when we were talking about the refugee crisis. I still remember a tear rolling down your cheek, and that is not something I see very often. But the thought of all those people in distress—of children drowning, of parents being forced to watch their children suffer—went straight to your heart. You could not simply switch off. And I think that feeling so deeply is both a gift and a curse.
Because those who truly care can also hurt themselves through caring. But I hope you never lose that side of yourself. The world needs people who see. People who feel. People who do not simply think, “What does this have to do with me?” but instead think, “What can I do?”
And Dad, I believe that is one of the greatest things you have given me.
You have taught me something about the kind of person I want to be. Someone who helps whenever they can. Someone who apologises when they have done something wrong. Someone who has the courage to change their mind. Someone who does not look away when another person needs help.
And perhaps that is the greatest legacy a father can give his child.
You have also always had an incredible warmth about you. Everyone who has met you remembers you. Your laugh is impossible to miss. You can feel it throughout your whole body. And you have a way of listening to people that is very rare. When someone speaks to you, it feels as though you are truly there. You genuinely listen.
I think that is why people care about you so much. And it is why I believe that everyone who has ever had the chance to meet you is truly fortunate.
I have also thought a great deal about how you have always been there for me in such practical ways. When I was growing up, you drove me everywhere. You gave me lifts, picked me up, waited for me and were always there when I needed you.
And this past summer, I have had the chance to experience how wonderful it is, for once, to be able to do a little of the same for you. To drive you. To help you. To give back a little of everything you have given me.
And really, I want to give you everything—and then a little more.
Because I believe you deserve the world. But if I am completely honest, I think the most precious thing I can give you is already here. It is everything you have put into me. Everything I have received from you, and everything I am still trying to learn from you.
So when I look at you today, at 80 years old, I do not see a perfect person.
I see something far more beautiful.
I see a person who has spent his whole life trying. Someone who has followed his own path, even when it was difficult to see. Someone who has lost his way and found his way out again. Someone who has made mistakes and tried to make things right. Someone who has loved so very much. Who has cared so very deeply. And who has left something of himself in the people around him—and most of all, in me.
So happy 80th birthday, Dad. I am unbelievably proud to be your daughter. And I hope that, during my life, I can become at least a little more like the person you have always tried to be.
I would like to finish with a song that I believe says something important.
“You’ve Got to Stand for Something” by Aaron Tippin is about something that I think captures much of what you have taught me: standing up for what you believe in. Doing what is right, even when it is not the easiest choice. Treating people with respect and never turning your back on someone who needs you.
To me, the song is therefore not only about morality or having strong values. It is about someone showing me, through the way he lives, what it truly means to be a good person.
And if there is one thing I hope I have inherited from you, it is precisely that: to have a compass. To have the courage to stand up for what I believe in. And above all, never to forget the human being behind everything else.
Because although I will never be able to sum up everything you have been or everything you have done, I know one thing: you have been one of the most important people in my life. And a very large part of who I am will always come from you.
Happy 80th birthday, Dad!